När vi möter oss själva!

januari 26, 2018 nicklasadamsson

Tiden tycks gå allt snabbare. Men det handlar nog mest om att vi förväntas prestera mer idag än vi gjorde förr. Men trots att det fortfarande uppfattas som ett tecken på framgång att vara uppbokad och ha en full kalender, värderar vi den fria tiden högt. Och det är vår längtan efter frihet som gör att vi lägger så mycket tid på lönearbete. Det låter motsägelsefullt, men vi jobbar allt hårdare för att kunna släppa allt och vara lediga under några korta semesterveckor innan det är dags att gå tillbaka till arbetet igen. Och så håller det på! Och det tar liksom aldrig slut!

I ”Långsamhetens lov – eller vådan av att åka moped genom Louvren” reflekterar Owe Wikström över tiden som företeelse, över arbete och långsamhet, över stress, balans och den goda ensamheten. Genom åren har jag kommit på mig med att gång på gång återvända till denna text och jag har funderat på vad det egentligen är som attraherar mig. Jag tror det har att göra med de existentiella frågeställningar som Wikström beskriver, de i grunden djupt allmänmänskliga känslor som blottas när vi ställs inför till synes ultimata val, när vi både vill äta kakan och ha den kvar:

”Många får något irrande i blicken när man börjar tala om vikten av ensamhet eller långsamhet. Å ena sidan klagar man över att man inte hinner i kapp sig själv. Å andra sidan ser man till att aldrig vara ensam. Man vill något som man absolut inte vill. Man önskar möta sig själv men man blir livrädd för tystnaden. […] De existentiella frågorna brukar ofta sägas handla om olika aspekter kring ansvar och skuld, död och lidande, liksom om ödet. Den existentiella oron är inte möjlig att bota eller komma undan. […] Enkla lösningar är ingenting för den som är inne i livskrisernas diffusa värld. I stället skapar livsfrågorna en egenartad stämning åt människans situation. […]  Tillvaron som sådan blir ett försoningsarbete mellan insikten om vår obetydlighet å ena sidan och om vår unika personlighet å den andra.”

Jag tycker det ligger mycket i dessa resonemang, och när det gäller livsval kanske mest i det dubbelbottnade att dels vilja syssla med något helt annat, samtidigt som vi är rädda för de tillkortakommanden vi riskerar att ställas inför om vi vågar steget och verkligen går in för att göra det. Det trygga men lite tråkiga livet ställs mot drömmen om en friare och mer utvecklande livsväg. Och när vi inte vågar ta steget ägnar vi oss istället åt att beklaga vår situation.

I Bris beskriver Sven Lundin (numer Sven Yrvind) möten med människor som avundsjukt kommenterar hans sätt att leva, och som samtidigt ondgör sig över att de själva inte har möjligheten att förverkliga sina drömma: ”När jag fått höra det tillräckligt många gånger brukar jag välja ut någon och säga: Jag vet ett sätt. Det är bara att sätta igång och gå. Gå nu!”

Precis så enkelt och precis så svårt är livet – vi kan välja att göra ett passivt val, det vill säga inte välja alls och bara låta allting ha sin gång. Men vi kan också göra ett aktivt val och ta steget ut i det okända för att pröva vingarna och se om de bär. Men måste vi göra det så drastiskt? Nej, troligen inte! Det viktigaste är nog att vi då och då stannar upp, vågar möta oss själva och kanske också utvärdera de val eller ickeval vi gjort för att bedöma om vi vill fortsätta på den inslagna vägen eller inte. Det kanske är så vi undgår ånger när vi på dödsbädden ser tillbaka på livet.

Men vid några tillfällen kommer vi troligen att ställas inför ultimata val och samtidigt tvingas ta steget förbi ”The point of no return”. När detta sker möter vi kanske inte bara en helt främmande situation. Det troliga är också att vi kommer att möta oss själva på ett sätt som vi kanske aldrig har gjort tidigare. För att vi inte ska känna oss helt utlämnade när det inträffar kan det vara bra att ha mött sig själv under mer kontrollerade former. Så om du inte gjort det ännu kanske det är dags att boka in en dejt med dig själv i almanackan. Kalla det egentid och gör något positivt av det. Du kommer troligen se att du har en hel del gemensamt med dig själv, och det du inte gillar kanske går att förändra så din livssituation i större utsträckning överensstämmer med dina drömmar!

Ha en bra helg!

Vi hörs!

Nicklas

Comments (4)

  1. Agneta

    I skarven mellan liv och död där jag befinner mig (lyckligtvis på rätt sida) så slår eftertanken till brutalt. Vad är meningen och prioriterar jag rätt saker? Det skaver ganska rejält kan jag meddela.

    • nicklasadamsson

      Av egen erfarenhet vet jag hur smärtsamt det kan vara när tankarna kommer i kapp och det är svårt att sortera alla intryck – hur hotfullt de kan kännas. Jag känner också igen funderingar kring meningsfullhet och prioriteringar. Men jag har också upplevt hur tystnaden och lugnet lindrar och läker i en värld som tycks gå allt snabbare, och att det alltid någonstans finns ett positivt kärleksfullt ljus som visar oss vår fortsatta livsväg…

      Ha det gott!
      Nicklas

    • nicklasadamsson

      Tack för vänliga ord! Jag har förstått på reaktionerna efter mitt blogginlägg att det är flera som känner igen sig och jag tror att det är viktigt att prata om vad som händer inne i oss när vi väljer att förändra de yttre förutsättningarna i livet.

      Ha det gott!

      Nicklas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + ett =

%d bloggare gillar detta: