Litterära nycklar till framtiden

januari 5, 2018 nicklasadamsson

I olika sammanhang genom åren har jag skrivit om människor som på ett eller annat sätt inspirerat mig på min livsresa. Det har ofta handlat om författare som i sin tur berättat om andra människor, händelser och företeelser som fångat mitt intresse. Jag har tidigare nämnt några av dessa här i bloggen, ytterligare något exempel finns på hemsidan. Eftersom jag under senare tid gått och funderat på vilka mina litterära inspirationskällor egentligen är när det kommer till natursyn och hållbarhet vill jag gärna lyfta fram några av de författare som under åren haft betydelse för mitt sätt att se på världen och samtidigt berätta lite om de litterära verk som inspirerat mig.

När jag tittar i bokhyllan inser jag att det finns en mängd litteratur som på olika sätt bidragit till att skapa min världsbild. Men eftersom jag i detta fall ska försöka snäva in urvalet har jag valt att plocka ut en handfull titlar.

När det gäller att sätta in begreppet hållbarhet i ett större sammanhang har Sverker Sörlins bok Naturkontraktet varit en betydelsefull kunskapskälla. Bokens undertitel, Om naturumgängets idéhistoria, belyser innehållet väl. I de olika kapitlen belyser Sörlin den idéhistoriska bakgrund som dagens natursyn och miljöetiska ställningstaganden bygger på. Han knyter an till Jean-Jacques Rousseau och det samhällsfördrag denne publicerade 1762 och pekar på nödvändigheten att vi i vår tid skapar och vidmakthåller ett naturkontrakt där vi tar ett gemensamt ansvar för naturen och de omistliga värden som den står för.

Sverker Sörlin pekar också på hur hans egen syn på miljödebatten förändrades under arbetet med boken. Han skriver bland annat:

”Jag hade förut uppfattat den mest som en protest mot det moderna samhället, besläktad med romantiska och tillbakablickande rörelser i det förra århundradet. Men nu stod det alltmer klart att det växte fram en resurssnålare, tjänstebaserad ekonomi, där den tunga, resurskrävande industrin förlorade i betydelse. Idéerna om ett annorlunda umgänge med naturen stod i samklang med djupgående förändringar i vårt samhälle. Jag började inse att miljörörelsen inte bara var kritisk utan också skapande, samhällsbyggande.”

En annan inspiratör som inte bara beskriver och problematiserar vår syn på naturen och hur vi utnyttjat och utnyttjar den för våra egna syften är Peter Singer, professor i praktisk etik. I sin bok Hur ska vi leva – etik i egennyttans tid ställer han sina läsare till svars genom att dra aktuella frågeställningar till sin spets. Och det är när verkligheten skaver och blir obekvämt som vi på allvar inser att den livsstil som blivit norm för vår tid inte är hållbar:

”Vi måste ta första steget. Vi måste väcka liv i tanken att det att leva etiskt är ett realistiskt och livskraftigt alternativ till dagens dominerande materialistiska egennytta.[…] Alla kan bli delaktiga i denna kritiska massrörelse som ger oss en chans att förbättra världen innan det är för sent. Du kan tänka över dina mål och fundera på vad du gör med ditt liv.”

Om Sverker Sörlin och Peter Singer kan sägas stå för den vetenskapligt grundade inspirationen och kunskapen så står författare som Henry David Thoreau (Skogsliv vid Walden) och Barry Lopez (Arktiska drömmar – visioner och längtan långt i norr) för en mer praktisk, känslomässig påverkan. I de upplevelser och tankar som kommer till uttryck i Thoreaus berättelse om sina år i den lilla stugan i skogen vid sjön Walden grundlades i mångt och mycket min egen längtan efter ett enklare liv. När det gäller Thoreau så är det heller inte bara hans egna ord som inspirerar. Likt många författare han också fått en mytisk och romantisk aura kring sig, skapad genom åren av såväl beundrare som biografiförfattare. I förordet till den svenska upplaga av boken spär Frans G. Bengtsson på detta skimmer när han skriver att Thoreau föredrog:

”… som han själv säger, ´antaga befattning som självutnämnd kontrollör över snöstormar och åskregn, uppsyningsman för skogsstigar och genvägar, broläggare över raviner och bäckar alla årstider ´. Livnärande sig genom inkomsten av tillfälligt arbete som daglönare – vilket han med lätthet kunde göra med sin stora händighet och sina små anspråk på livets materiella förnödenheter – valde han att ägna alla sin fritid åt kringströvande i skogarna, att göra sig intimt bekant med naturen och utbilda sig till dess följeslagare, härold och trogne reporter – alltid på språng efter det underbara och oväntade i detta vidsträckta rike som han beslutat göra till sitt.”

När Barry Lopez i Arktiska drömmar beskriver sina resor gör han det med att språk som både är sakligt, vackert och stundtals romantiskt. Trots att hans texter präglas av fakta och att de upplevelser han relaterar till ofta härrör från resor företagna i samband med vetenskapliga projekt och expeditioner är det skönheten i landskapet som får träda fram i beskrivningarna av de platser han besöker. Han är en observatör, och en engagerad och kunnig sådan. Djurlivet beskrivs på samma sätt, med samma kärlek, oavsett om det handlar om enskilda, ofta av väder och omgivning utsatta individer eller om stora flockar av vildrenar och myskoxar, är respekten lika tydlig:

”Till grund för denna skildring ligger tre teman: Den arktiska naturens inflytande på mänsklig fantasi. Hur önskan att utnyttja ett land påverkar vår värdering av det. Och när vi möter ett okänt landskap – vad händer då med vår uppfattning om välstånd? Vad menar vi egentligen med att bli rika? Är det att genom bloddrypande äventyr skapa sig en förmögenhet, alltså det som lockade valfångarna och andra äventyrare norrut? Eller menar vi i stället ett harmoniskt familjeliv och att låta sig uppfyllas av ingående och omfattande kunskaper om sitt land […] Är det att bevara förmågan att hysa respekt och uppleva överraskningar i sitt liv? Eller att andligen leva i fred med hela världen?”

Det dessa författare främst har gett mig, förutom ingående ämneskunskap på olika områden, är ett gediget underlag för egen reflektion över inte bara den situation som mänskligheten befinner sig i idag, utan kanske främst för att på ett mer personligt plan kunna reflektera över min egen situation, mina livsval och hur de påverkar omgivningen i framtiden, inte bara direkt, utan även indirekt.

Det är också den alltmer ovissa framtiden David Jonstad fokuserar på i sin bok Jordad – enklare liv i kollapsens skugga. Mot bakgrund av en gedigen beskrivning av industrisamhällets framväxt och de allt mer överskuggande tillväxtfrämjande teorier som präglat inte minst 1900-talet tecknar Jonstad en nödvändig motbild av ett samhälle där vi själva måste ta ett större ansvar för vår försörjning och överlevnad. Vi kan inte längre lita på de storskaliga system som idag förser oss med billiga livsmedel och transporter baserade på kortsiktiga fossila lösningar. Jonstad pekar på att vi måste hitta tillbaka till lösningar som ryms inom planetens gränser. Det kräver en nyorientering eller om man så vill att vi återanvänder till en hushållningsmodell där vi i det som brukar kallas den utvecklade delen av världen inte längre lånar land och resurser av de nationer som brukar kallas underutvecklade. Det kräver också att vi inte fortsätter låna resurser från kommande generationer. Vi måste helt enkelt lära oss att leva på ett mer hållbart sätt.

Men är detta något negativt? Naturligtvis inte, snarare tvärt om. Peter Singer avslutar sin bok med att beskriva hur man kan utvecklas som människa när man gör valet att förändra sin livsstil och väljer att leva ett mer etiskt liv, vilket det faktiskt är frågan om när man lär sig att ta större hänsyn till andra, till naturen och till kommande generationer. Han skriver:

”Om din nuvarande livsstil inte håller måttet inför en opartisk värdering, kan du förändra den. Det kan betyda att du måste byta arbete, sälja ditt hus och börja arbeta för en frivilligorganisation i Indien. Oftare betyder dock ett engagemang för en etisk livsstil en gradvis men långtgående evolution i den egna livsstilen och hur man ser på sin plats i världsalltet. Du kommer att intressera dig för fler frågor, och märka att du får en annan inriktning. Om du blir verkligt engagerad, kommer pengar och status inte längre vara lika viktiga. Från ditt nya perspektiv kommer världen att se annorlunda ut. En sak är klar: du kommer att ha massor av meningsfulla saker att göra. Du kommer inte att bli uttråkad, eller gå otillfredställd genom livet. Viktigast av allt är att du kommer att veta att du inte har levt och dött för ingenting, för du kommer att ingå i den stora tradition som formats av dem som har reagerat på allt lidande genom att försöka göra världen till en bättre hemvist för oss alla.”

För egen del har jag gått från att känna vittringen av de förändringar Singer talar om till att låta omställningsprocessen förändra mitt sätt att se på världen, och jag ångrar inte att jag fortsatt på den inslagna vägen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 11 =

%d bloggare gillar detta: