Hyllvärmare och trasiga skor

december 15, 2017
december 15, 2017 nicklasadamsson

Många av de saker vi omger oss med har i regel inget känslomässigt värde för oss, än mindre någon praktisk funktion. Det handlar ofta om föremål vi är ganska likgiltiga inför. Kanske var det därför det var så lätt att fylla banankartonger med sånt som utan vidare kunde skänkas bort eller återvinnas. Ja, det var en skön känsla att skiljas från böcker som bokstavligen blivit hyllvärmare och aldrig blivit lästa, från trasiga skor, och från husgeråd som både jag och min fru packat upp och ner otaliga gånger i samband med att vi flyttat, men som vi nu ville göra oss av med.

Men när jag lastade in allt och satte mig i bilen och skulle köra iväg alltsammans insåg jag plötsligt att det här var den enkla delen av processen. Jag ville befria mig från ovidkommande materiella ting, det var jag på det klara med, men i de här kartongerna fanns bara saker som jag med lätthet kunde göra mig av med. Visserligen hade jag tidigare i livet hanterat arvegods och ett dödsbo och då intalat mig att jag lyckats hitta en balans mellan vad som skulle sparas och vad jag skulle göra mig av med. Men ska jag vara riktigt ärlig hade jag fortfarande kvar saker som jag inte hade någon användning för och som jag sparat på grund av diffusa känslomässiga kopplingar. Jag insåg nu att det jag betraktat som rationella överväganden snarare framstod som halvhjärtade försök att befria mig från sånt jag egentligen inte ville ha.

Men kanske var det insikten om att tiden var mogen att återuppta det jag tidigare påbörjat som gjorde att situationen ändå kändes tillfredställande. Kanske var det viljan till förändring som sporrade mig. Det slog mig hur lätt det kan vara att nedvärdera de insatser vi faktiskt gör för att försöka skapa förändring. När jag tänkte på hur den lokala hjälporganisationen, som jag nu var på väg till, arbetade för att göra livet lite lättare för människor som kanske saknar de mest grundläggande förutsättningarna i livet, kändes det på nytt meningsfullt. När jag hörde av mig och frågade om de ville ha våra överblivna saker fick jag snabbt ett svar som uttryckte både glädje och tacksamhet. När jag tänker tillbaka på hur glad jag själv blev över att det vi inte längre hade användning för kunde komma andra människor till del insåg jag hur betydelsefullt det faktiskt är att försöka göra gott för andra.

Det blir alltmer uppenbart att vi behöver göra stora förändringar för att säkra vår långsiktiga överlevnad, men vi får heller inte glömma bort att alla förändringar som pekar i rätt riktning faktiskt är av betydelse. Det är det perspektivet vi måste ha för ögonen, att vårt beteende faktiskt gör skillnad. Och att till synes små uppoffringar i marginalen av våra egna liv kan betyda mycket för människor som har en livslott vi knappt kan föreställa oss. Det är något att tänka på, inte minst nu när det lackar mot jul.

Ha det gott!

Nicklas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 3 =

%d bloggare gillar detta: