Doften av barndom.

februari 2, 2018 nicklasadamsson

Jag tycker om att vara i rörelse och går gärna långa promenader. När jag häromdagen passerade ett villaområde i Katrineholm kände jag plötsligt en välbekant doft komma mot mig. Det var doften av hemlagad mat, köttbullar, kokt potatis och gräddsås. När jag passerade ett annat kvarter möttes jag av doften av nytänd vedpanna, den där sura doften som kommer när man just har tänt och innan veden börjar brinna på allvar.

För mig har dofter alltid haft stor betydelse för minnet. Även om jag inte längre äter kött så är doften av nystekta köttbullar ständigt förknippad med min barndom, med den upplevda bekymmerslösa frihet man gärna återkallar i minnet, och med mormor vars köttbullar nog var allra bäst.

Samma sak är det när det gäller doften av vedeldning. Jag minns de disiga höstmorgnar när man var på väg till skolan och röken ringlade sig ur skorstenarna och mättade den fuktiga luften. Dessa dofter förmedlade en känsla av trygghet, av basala grundförutsättningar i livet – mat, värme, men också kärlek eftersom mormor betydde mycket för mig.

Eftersom jag växte upp i skuggan av den första LM Ericsson-fabrik i Sverige som utlokaliserats från Stockholm och denna fabrik låg granne med Elektro Standard som i min barndom tillverkade olika typer av elektriska hushållsprodukter blev även fabriksdofterna en naturlig del av min vardag. Jag minns att man sa att det luktade Elektro Standard. Det var en mycket speciell lukt som inte gick att jämföra med vare sig köttbullar eller vedeldning, men som jag ändå på ett positivt sätt förknippar med min barndom.

Jag minns även doften av långa lediga sommardagar, av varm asfalt, av simskolans kalla vatten och av pinnglassen vi åt när vi huttrande stod insvepta i våra handdukar. Jag kommer ihåg sommarkvällar som doftade kokta gröna ärtor med smält smör och pannkaka med sylt och grädde. Jag minns lukten av malkulor när säsongens kläder skulle vädras för att plockas fram, respektive hängas undan. Och jag kommer ihåg hur tjuvrökta cigaretter luktade, ett minne som är nära förknippat med det illamående jag kände efter att ha dragit mina första halsbloss. Och så kokkaffet och nybakta bullar, och hur gott det smakade när man fick doppa bullen i kaffet.

Ja, dofter och lukter har verkligen en förmåga att skapa en speciell atmosfär. Frågan är hur vi kommer att minnas den tid vi nu lever i. Kanske med hjälp av de sammansatta dofterna av kryddor och maträtter från dagens breda restaurangutbud, eller dofterna av te och kaffe från kaféer och uteserveringar.

Naturligtvis har varje tid sina egna dofter och lukter. Så har det alltid varit. Gränderna i gamla stan på 1700-talet luktade på sitt sätt, liksom 1800-talets smutsiga, mörka fabriksmiljöer. De moderna lägenheter som byggdes i folkhems-Sverige på 1900-talet hade sina speciella kännetecken, där kanske det var doften av framtidstro som utmärkte sig mest.

Jag tror att vissa dofter är eviga och har följt oss genom vår utvecklingshistoria. Jag tänker på dofter jag själv är förtjust i och andra som jag bara kan ana mig till. Jag tycker till exempel att regnvåt hund doftar gott, för att inte tala om doften av varma hundtassar. Jag misstänker som sagt att det också finns dofter som jag har svårare att känna av och tolka, men som ändå har stor betydelse. Det sägs till exempel att vi påverkas av dofter när vi väljer partner.

När det gäller det senare kan jag bara konstatera att jag älskar min fru väldigt mycket, men om det beror på att hon har en attraktiv doft eller på helt andra saker låter jag vara osagt!

Hur som helst! Ha en bra helg! Och gå gärna ut och dofta på världen! Kanske dyker det upp dofter eller lukter som du knappt kommer ihåg att du minns!

Allt gott!

Nicklas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − åtta =

%d bloggare gillar detta: